Imorgon är det 2år sen du dog, jag kan inte förstå att det redan gått så lång tid. Jag kan säga att det inte går en enda dag utan att jag tänker på dig.

Jag hoppas att du vet att du betydde otroligt mycket för mig. Du fanns alltid där och du brydde dig alltid när alla andra tröttnat. Du hjälpte mig att komma vidare och sluta att stå på samma ställe, du sa de orden jag behövde höra, du lyssnade när jag behövde prata. Du är nog den mest osjälviska person jag någonsin känt. Det gör ont i mig att du mådde så dåligt, att du fick dras med massa jobbiga saker, när du var så snäll mot alla. Det gör också jätte ont i mig när jag tänker på att du inte fick bli inlagd när du ringde in och bad om det. Jag hoppas att de som nekade dig vård den dagen, att de mår dåligt och att de inte kan sova om nätterna. De visste hur din situation var, de kände dig, ändå nekade de dig vården du behövde bara för att det inte fanns plats. Jag kan inte sluta tänka på, att om du fått komma in den dagen, hade du inte tagit ditt liv dagen efter och hade då också varit här hos oss idag.

Jag hoppas att du har funnit den ro du letade efter.
Att du mår bra, du förtjänar det bästa! Tack för all
hjälp! Du förändrade mitt liv, hjälpte mig på traven.

Tack för all tid jag fick med dig!
Jag hoppas att du vilar i frid, min fina vän!
(Och att du får en bra 29års dag på Fredag)